Bostadsrätt i Finspång

Jag måste skärpa till mig när det gäller uppdateringar här...

Såå, jag har gjort något i lägenheten. Den här gången var det golvslipning, som blev av lite spontant sådär. Och det såg ut att fungera riktigt bra också, ända fram till jag slipade sista gången med den fjärde graden av slippapper. Fyra olika papper, totalt 10 vändor fram och tillbaka över golvet, utan att jag såg vad fan jag gjorde med golvet! Man blir ju tokig för mindre.

Jag hade hjälp av en arbetskamrat, Niklas, och inte heller han såg det hela. Jag antar att vi var för upptagna med att leka med verktyg vi inte använt tidigare för att se att hela golvet blev randigt...

Jaja, börja från början.
Jag bestämde mig på måndagen att jag skulle minsann slipa golven, så jag åkta till den lokala färgaffären (Ödmans) och bokade maskinerna som behövs för golvslipning. So far so good... På fredagen åkte vi och hämtade alltihop, en valsslip, en kantslip och en skruvslip, en bunt med papper, en dunk lack och lite andra tillbehör. Nu jäklar skulle det bli slipa av!
På lördagförmiddag var det lite startproblem, säkringarna höll inte, det fick jag lösa genom att koppla in maskinen på kylskåpets 16 A säkring. Ett litet problem, men det gick ju smärtfritt att lösa. Jag drog igång med valsslipen och började gräva mig genom lacken i parketten. Det var otroligt nervöst. Maskinerna låter som ett mindre krig och öronpropparna kändes helt plötsligt väldigt prisvärda. Men jag kom igång och hann slipa en del innan Niklas dök upp och tog tag i kantslipandet. Sen körde vi hela dagen lång, jag fräste undan de stora ytorna och han tog hand om kanterna. Grannarna lär hata mig...
När dagen hade gått var vi båda ganska nöjda med resultatet, det såg schysst ut, jag var riktigt glad över att det gått så bra. Vid det här laget var det finaste slippappret kvar, en runda med valsslipen och en runda med kantslipen, sen skulle det vara klart. Jag valde att vänta med det till söndag då klockan var 18.00 och jag ville vara snäll mot grannarna.

När jag sedan kom tillbaka på söndagförmiddag körde jag igång direkt, utan att se några konstigheter i golvet. Jag gick ett varv med det finastre pappret och tog fram skruvslipen som skulle "fixa till det sista". Först då började jag ana oråd, det var linjer utefter hela golvet efter valsslipen, men det var ju väntat med den sortens golv jag hade, det var det skurvslipen skulle fixa till. Tänkte jag. Önskedrömmar.
Det tog inte lång tid innan jag förstod att skruvslipen (som för övrigt var helt galet kul att köra, sjukt svår att kontrollera, jag lyckades smälla upp ett stort hål i gipsväggen när jag tappade kontrollen över den...) inte skulle orka med att slipa ner de linjer som skapats. Humöret började svikta - Hur djupa var egenligen dessa linjer, och varför i helsike hade de uppstått?

Jag vände på valsslipen för att kika lite, hade en liten misstanke om att den var felinställd, och hoppades väl att det betydde att affären var skyldiga att fixa golvet åt mig. Men sån tur hade jag inte, vad som hänt var att det ena hjulet, det som är gömt under maskinen, hade samlat på sig ett 2 mm tjockt lager skit, lack blandat med sågspån. Och det hade gjort att slipen gått snett, och jag blev väldigt oroligt över hur snett den faktiskt gått.

Fortfarande med en något positiv inställning till det hela skrapade jag bort beläggningen från hjulet och drog igång slipen igen - Det var ju bara en fråga om att slipa ner golvet så linjerna försvinner...

Och nu spårade det hela ur på riktigt. Jag hann gå halva golvet, med ganska okej resultat, en del av linjerna försvann faktiskt, och sen dog maskinen. Slut, död, ostartbar. De som känner mig vet vad för humör jag blev på vid det här laget...
Men jag ringde iallafall till killen jag hyrt maskinen av, han hade varit snäll nog att ge mig mobilnumret och lova att hjälpa till om något gick fel, trots att det var helg. Han kom över och plockade isär lite grejer för att hitta ett kabelbrott, snabbt fixat. Tyvärr hade det ändå tagit två timmar innan han kunde komma över, redan en avsevärd försening så jag var vid det här laget lite stressad.
Jag körde igång maskinen igen och slipade klart andra halvan av golvet. Men linjerna var kvar, jag gick ner ett steg i papper och körde en gång för att verkligen få bort mina diken. Ett varv, linjer kvar, två varv... Hål i golvet... Jag gick igenom det översta lagret på tre ställen, tre små hål till lagret under. Allt annat än snyggt. Jag var självklart tvungen att avbryta, att slipa mer vore idiotiskt. Men hade jag fått bort de hemska linjerna? Nej, självklart inte. Så i slutändan har jag lagt en hel helgs jobb på att förstöra ett golv...

Allt annat än kul, men jag antar att jag lärt mig något av det hela. Och det är inte alltför dyrt att slänga in ett billigt laminatgolv. Men visst fan hade det varit mycket mycket roligare med ett snyggt parkettgolv som jag slipat själv!

Dilemmat jag har nu är om jag ska försöka lacka golvet och se hur det blir, och köpa nytt golv om det blir dåligt, eller helt enkelt lämna tillbaka lacken (kostade en tusenlapp) och köpa nytt golv direkt. Det är möjligt att jag kan leva med ett randigt halvtaskigt slipat golv... men jag känner mig själv för väl för att vara så blåögd att tro jag inte kommer tänka på det där förbannade golvet varenda dag...

Jag har inte tagit något beslut än, men jag har försökt spackla över hålen med lite linoljespackel. Tyvärr tror jag det var fel färg, och jag har inte sett resultaten efter torkning än.

Ingenting går att göra utan misstag, motgångar, problem eller allmänt trassel. Men det här trodde jag faktiskt jag skulle klara.

Här har ni lite bilder på golvet efter slipning. Det mest irriterande är att utan de förbannade ränderna och hålen ser golvet jäkligt fint ut, om jag ändå fattat vad som var på väg att hända tidigare. Linjerna syns mer i verkligheten än på bilderna också... Fototrolleri som vanligt, än mer blir det här då bilderna är små. Man måste också ha i åtanke att alla skavanker framhävs när man lackerar.








Aja, där har ni första stora misstaget. Gotta er åt det nu...