This isn't where I parked my car?
Min trotjänare har gett upp
Förra veckan gick tiden visst ut för min gamla trotjänare. Jag tror det är sex år han har varit med mig nu, i ur och skur har han funnits där för att underhålla mig. När alla andra sviker har man alltid kunnat lita på honom, men nu är det alltså slut och det är dags att se sig om efter något nytt.
Jag talar såklart om min dator. Den första datorn till vilken jag köpte helt nya delar och som fungerade utan ett enda av de myriader problem som jag haft med tidigare datorer. Det började med mammas "kommun-dator" från Lap Power (vik hädan demon) till vilken inte en enda del var hel. Jag fattar inte hur fan det där jävla företaget ens kunde startas upp. Ingenting fungerade, jävla skit var vad det var. Men jag försökte, jag åkte på LAN och spenderade hela helger med att sitta och titta på när en hel hög med datorkunniga försökte lista ut varför datorn aldrig gjorde som den borde. Varje gång var det en ny sak som visade sig vara trasig, i slutändan var det ingenting på datorn som inte hade bytts ut! Men vid det laget hade den både blivit gammal och jag hade tröttnat på den, så jag köpte en kompis gamla dator då han köpt nytt. Från att den fungerat perfekt hos honom kom den till mig och alltihop kraschade, den fungerade bättre än Lap Power (vik hädan demon) datorn, men det var inte mycket bättre. Så efter mycket om och men tog jag mig i kragen och köpte mig en alldeles egen dator, köpte den i delar och fick hjälp med att bygga ihop och starta upp den, och den fungerade! Genom åren har den uppdaterats med lite blandad kompott, några hårddiskar, ett fräschare grafikkort och mer RAM-minne, men i grunden har det varit samma gamla P4PE, P4 2,4 GHz. En riktig trotjänare som sagt, han har varit med om det mesta och även om han inte alltid varit min allra bästa vän, så har han alltid hållit sig kvar.
Sådär, då var det slut med nostalgin. Tillbaka till verkligheten.
Vad som har hänt vet jag inte riktigt, men datorn startar inte längre när jag trycker på knappen, lite felsökning har visat att den får 0,1 volt när nätaggregatet är på, 0 volt när det är av och 0,4 volt när man trycker på datorn. 0,4 volt är inte 12 volt, så det är fel på antingen nätaggregatet eller moderkortet, nätaggregatet är antagligen billigt att skaffa nytt, så jag skulle kunna försöka få tag på ett sånt och hoppas på det bästa. Men det är dags att pensionera den här datorn nu ändå, så det får bli något helt nytt istället.
Vad det blir vet jag inte än, jag försöker leta så gott det går, men det är svårt utan internet hemma... Ja, jag sitter för tillfället på jobbet och skriver, förhoppningsvis sätter inte IT-avdelningen dit mig för att jag skriver privat blogg på jobbets datorer på en söndag...
Nu är det dags att åka hem, måste duscha, laga mat till matlådor och sätta mig i soffan och bara varva ner. För imorgon är det jobb igen, och framöver kommer jag vara i lägenheten varje dag efter jobbet och hela helgerna, det är ett måste om jag inbillar mig att jag ska hinna klart med det här i augusti/september. Kanske inte världens roligaste sommarsysselsättning, men det är ju faktiskt jävligt kul att renovera! :)
Upp som en sol...
Men så idag, när vi var ut lite längre och kikade runt Bönnern, som sjön heter, så helt plötsligt från klar himmel bara tokvälter jag. Ingen aning om vad som hände men helt plötsligt låg jag i vattnet. Då hade jag ändå redan paddlat i lite mer än en timme och började känna mig trygg och stabil. Kanske var det det som gjorde det - slappna aldrig av, kajaken bara väntar på sin chans...
När jag till slut lyckats bogsera in kajaken till sjökanten och krånglat upp den på land inser jag att sitsen saknas... tittar ut mot sjön och ja mycket riktigt, 50 meter ut ligger den och guppar *suck*. Till råga på allt så hade min så kallade kompis paddlat iväg långt i förväg och fattade inte ens att jag gick omkull, tack för den! Så jag fick en extra simtur innan jag kunde försöka ta mig tillbaka ner i kajaken, mitt bland vass, stock och sten.
Så nu har jag väl gjort årets första bad antar jag...
:)
Sammanträffanden?
Tidigare idag satt jag och letade lite bilder på google till Firefly, en av mina favoritserier, så hittade jag en intervju med tjejen som spelar Kaylee, där hon pratade om sin kommande roll i Stargate - Atlantis, en annan serie jag gillar. Tänkte inte mer på det annat än att det var en kul grej. Så nyss knäpper jag på teven för att spela lite tvspel, kikar igenom kanalerna före bara för att. Hamnar på sexan där ett avsnitt Stargate - Atlantis visas... Ja ni kan väl gissa vem som dök upp i bild. Helt sjukt.
Stockholm 22/5-24/5 2009
Vi hamnade på Chaplins Bar och Lounge på fredagen - efter en liten fadäs innefattande ett rep, en jäkligt korkat planerad kö, och en ännu mer korkad vakt, men vem klagar? Kvällen blev ju finfin ändå och jag har ingen som helst aning om Göta Källare hade varit "bättre". Lite sång, lite dans, lite .. ja, det var kvällen i ett nötskal. Mycket lyckad, humöret på topp och glädjemätaren i taket. Fyra pers på karaokescenen till tonerna av Bon Jovis It's My Life.
Lördagen inleddes med grillning, och det omtalade "manliga temat" kom i spel på riktigt då ett kilo ryggbiff konsumerades tillsammans med ~50 gram smör och lite potatis på sidan av. Och öl, en eller två eller kanske tre... Vi följde upp med singstar, vilket kanske inte alla gånger ses som särskilt manligt, speciellt inte när låtar som "Girls just want to have fun" och "It's raining men" rullar... Men vem har nånsin brytt sig om sånt? ;) Tiden rörde sig framåt, som den har en tendens att göra, och vi tog oss ut på gatorna. Första stopp Söderhov (eller hur det nu än kan tänkas stavas, vem fasen läser skyltar?) för en liten mjukstart på kvällen. Därefter tog vi oss vidare till nånstans-jag-inte-vet-var-men-kö-var-det vilket genast ledde oss tillbaka till igenkänd mark utanför dörren till Chaplins. Fantasilöst kan man tycka, bekvämt tycker jag. Även lördagen var åtminstone lyckad, trots att vi eventuellt var lite slitna och hade tappat en viss mängd endorfiner från dagen före. Denna gång åtta pers på karaokegolvet till tonerna av Bon Jovis It's My Life, vi ynglar av oss...
Utan några smaskiga detaljer nöjer jag mig med att konstatera att det var en lyckad helg, mycket trevlig.
Namn värda att hedras (med enorma reservationer för dåligt minne...):
Me, myself and I (obviously), Ola, Dennis, Daniel, Joyce, Isabelle, Daniel, Petter, Gustav, Chris, Madde...
Ber om ursäkt till alla er som känner er utelämnade, jag vet att jag missat flera av er. Men jag lovar att bli bättre på namn.
Bilder finns alltid nånstans, om någon hittar något foto på nån dräggig fylltratt som liknar mig, ta för givet att det är jag och skratta en stund åt det hela. Så gläds jag av att ha förgyllt er dag.
Ja sådär... det var väl första inlägget "om mitt liv"... känns något underligt att sitta här, men kanske blir det en vana av det till slut.
Till nästa gång.
