Bostadsrätt i Finspång

Jävlar anamma, det går fort när det väl händer. Har ju varit stolt som en tupp över att jag inte vält med kajaken någon gång, inte ens första gångerna jag var ut och osäkert plaskade runt.
Men så idag, när vi var ut lite längre och kikade runt Bönnern, som sjön heter, så helt plötsligt från klar himmel bara tokvälter jag. Ingen aning om vad som hände men helt plötsligt låg jag i vattnet. Då hade jag ändå redan paddlat i lite mer än en timme och började känna mig trygg och stabil. Kanske var det det som gjorde det - slappna aldrig av, kajaken bara väntar på sin chans...
När jag till slut lyckats bogsera in kajaken till sjökanten och krånglat upp den på land inser jag att sitsen saknas... tittar ut mot sjön och ja mycket riktigt, 50 meter ut ligger den och guppar *suck*. Till råga på allt så hade min så kallade kompis paddlat iväg långt i förväg och fattade inte ens att jag gick omkull, tack för den! Så jag fick en extra simtur innan jag kunde försöka ta mig tillbaka ner i kajaken, mitt bland vass, stock och sten.

Så nu har jag väl gjort årets första bad antar jag...

:)