Grisar flyger, elefanter är rosa, helvetet har frusit till is...
och jag har startat en blogg...
Efter att ha lagt alldeles för mycket tid på att försöka skapa ett eget tema har jag insett att om jag nånsin ska skriva något i bloggen måste jag börja med ett standardtema. Eventuellt orkar jag göra något personligt i framtiden, om det ens finns någon framtid för den här bloggen.
Såå, vad gör jag här då?
Lite historia kan vara på sin plats. De senaste fem åren har jag pluggat på Linköpings universitet, något som "avslutades" med ett examensarbete på Siemens i Finspång hösten 2008. Därefter fick jag en chans att fortsätta arbeta med projektet som mitt examensarbete låg inom, vilket snart ledde till vikariatet jag för tillfället innehar.
Under den största delen av studietiden bodde jag i studentkorridor, på Alsättersgatan i Ryd, mitt i student-smeten. Inför mitt examensarbete bestämde jag mig dock för att byta boende och bytte upp mig till en trea delad med en kompis, mer plats, färre utbytesstudenter från Indien och diskmaskin är bara några väl vägande fördelar. Planen med trean var att vi skulle bo där de sista månaderna av våra studier för att sedan flytta varhän jobben finns, och det var väl ganska precis vad som hände. Jag fick nys om möjligheten att fortsätta på Siemens och bestämde mig tidigt att flytta eftersom jag var duktigt trött på att pendla fram och tillbaka till Finspång varje dag, total restid per dag var strax under tre timmar.
Så medan alla andra som går från Linköpings Universitet till Siemens i Finspång flyttar till Norrköping bestämde jag mig för att flytta till Finspång... Lägre hyror, lediga lägenheter och mer fritid var de största anledningarna till att jag höll Finspång som ett alternativ.
Jag började leta lägenheter, från början både i Finspång och Norrköping, men snart nog tröttnade jag på att försöka hitta rätt bland Norrköpings hundra hyresvärder och sjutton områden, för att inte tala om minst ett halvårs väntetid för att ens få en kartong på gatan att bo i. Snabbt nog fiskade snålfarfar upp ett erbjudande om varannan månadshyra i rabatt under det första året, något som jag såklart såg som väldigt attraktivt så jag planerade in en visning och tittade på några lägenheter. Tre försök senare hittade jag någonting som jag skulle kunna beskriva som en guldklimp i en hög med skit, och jag bestämde mig, förblindad av guldet tyckte jag mig kunna ignorera skiten runtomkring. Ack så fel jag hade.
Jag flyttade in och började fixa, kände mig nöjd och glad med den förvånansvärt fina lägenheten och planerade att bo kvar åtminstone ett år så jag kunde utnyttja hyresrabatten till fullo. För den intresserade finns bilder på den omöblerade lägenheten här (navigera mellan bilderna med pil till vänster). Jag bodde i den här lägenheten i några veckor innan jag började ana oråd, och efter någon månad var tålamodet helt på upphällningen. Tyvärr var det svårare än jag trodde att hålla guldklimpen ren från all skit som rann förbi alldeles runt hörnet... Två månader efter inflyttning föll droppen som fick bägaren att rinna över.
Utan att detaljera allt som hände och på något sätt peka ut någon kan jag säga att idioten i lägenheten bredvid öppnade sin lägenhetsdörr, ställde kastruller på alla spisplattor och vred på värmen för fullt, bröt av vattenkranen så det sprutade vatten över halva köket, vred på ugnen och öppnade ugnsluckan, varpå han prompt gick och la sig och sov. Av någon anledning hade föregående hyresgäst lämnat en brandvarnare i ett kökskåp i idiotens lägenhet. Och framåt fyra på natten hade den fått nog och gjorde sitt bästa föratt väcka honom. Det tog inte lång tid för mig att vakna och undra vad det kan tänkas vara som tjuter precis som en brandvarnare, och om det kanske har något med röklukten i min lägenhet att göra. Jag drog på mig kläder och skyndade ut i trapphuset, vid det här laget misstänkte jag självklart redan idioten men någonstans fanns väl förhoppningen att han bara var lite lagom dum i huvet, och inte fullkomligt intelligensbefriad. Jag fick agera rökdykare när jag öppnade min dörr och såg röken bolma ut ur grannens lägenhet, fick bort kastrullerna från spisen och stängde av de plattor vars vred inte var söndervridna, gjorde ett halvengagerat försök att väcka idioten som låg och snusade som om inget hänt - i sin vid det här laget till 1,5 meter från taket rökfyllda lägenhet, innan jag ringde 112 och övertalade telefonisten att skicka någon att titta på det hela.
Måttet var rågat, mitt tålamod var slut och jag satte mig klockan fyra på natten och sökte efter andra lägenheter, i både Finspång och Norrköping. Ganska snart insåg jag dock, igen, att en lägenhet i Norrköping kräver längre förvarning än en vecka, om man nu inte vill bo i samma skit som jag för tillfället bodde i. Jag spenderade de närmaste dagarna med att tjurigt svära över vilka idioter det finns i världen och frenetiskt försöka hitta en ny hyreslägenhet till inte alltför hög hyra. Då tålamodet hade brustit började jag även nu att vända och vrida på mina tidigare tydliga regler gällande lägenheter, från att bara leta hyresrätter jag enkelt skulle kunna flytta från vid behov började jag dras mot bostadsrätter. En bättre garanti på vettiga grannar och ett lugnt område gjorde bostadsrätter mycket attraktiva. Efter en del rotande lyckades jag få tag på en som faktiskt var ledig, tyvärr var föregående hyresgäst rökare, och lägenheten beskrevs som ett renoveringsobjekt. Jag gav den en chans och begav mig iväg på en visning. Visningen ledde till information och idéer. Information ledde till jubel från snålfarfar. Idéer ledde till inbillning om kompetens. Slutresultatet blev en till bostadsrättsägare i landet. En bostadsägare som tagit på sig att renovera sin lägenhet själv. En liten pojke som kanske blivit tvungen att växa upp ännu lite mer. Bilder på renoveringsobjektet finns här.
För er som inte hängt med, eller helt enkelt inte orkat plöja igenom all förbannad text, så avslutar jag med att förklara att denna lägenhet - och renoveringen av den - är vad den här bloggen först och främst kommer handla om. I andra hand kommer mitt trevande försök till att leva i Finspång och i tredje hand allt annat skräp som jag kan tänkas få för mig att skriva om. Jag bor alltså fortfarande kvar i min lilla guldklimp, mitt i skithögen, men jag är på väg nånstans.
Med ett bestämt ämne kanske jag till och med kommer uppdatera bloggen regelbundet...
Efter att ha lagt alldeles för mycket tid på att försöka skapa ett eget tema har jag insett att om jag nånsin ska skriva något i bloggen måste jag börja med ett standardtema. Eventuellt orkar jag göra något personligt i framtiden, om det ens finns någon framtid för den här bloggen.
Såå, vad gör jag här då?
Lite historia kan vara på sin plats. De senaste fem åren har jag pluggat på Linköpings universitet, något som "avslutades" med ett examensarbete på Siemens i Finspång hösten 2008. Därefter fick jag en chans att fortsätta arbeta med projektet som mitt examensarbete låg inom, vilket snart ledde till vikariatet jag för tillfället innehar.
Under den största delen av studietiden bodde jag i studentkorridor, på Alsättersgatan i Ryd, mitt i student-smeten. Inför mitt examensarbete bestämde jag mig dock för att byta boende och bytte upp mig till en trea delad med en kompis, mer plats, färre utbytesstudenter från Indien och diskmaskin är bara några väl vägande fördelar. Planen med trean var att vi skulle bo där de sista månaderna av våra studier för att sedan flytta varhän jobben finns, och det var väl ganska precis vad som hände. Jag fick nys om möjligheten att fortsätta på Siemens och bestämde mig tidigt att flytta eftersom jag var duktigt trött på att pendla fram och tillbaka till Finspång varje dag, total restid per dag var strax under tre timmar.
Så medan alla andra som går från Linköpings Universitet till Siemens i Finspång flyttar till Norrköping bestämde jag mig för att flytta till Finspång... Lägre hyror, lediga lägenheter och mer fritid var de största anledningarna till att jag höll Finspång som ett alternativ.
Jag började leta lägenheter, från början både i Finspång och Norrköping, men snart nog tröttnade jag på att försöka hitta rätt bland Norrköpings hundra hyresvärder och sjutton områden, för att inte tala om minst ett halvårs väntetid för att ens få en kartong på gatan att bo i. Snabbt nog fiskade snålfarfar upp ett erbjudande om varannan månadshyra i rabatt under det första året, något som jag såklart såg som väldigt attraktivt så jag planerade in en visning och tittade på några lägenheter. Tre försök senare hittade jag någonting som jag skulle kunna beskriva som en guldklimp i en hög med skit, och jag bestämde mig, förblindad av guldet tyckte jag mig kunna ignorera skiten runtomkring. Ack så fel jag hade.
Jag flyttade in och började fixa, kände mig nöjd och glad med den förvånansvärt fina lägenheten och planerade att bo kvar åtminstone ett år så jag kunde utnyttja hyresrabatten till fullo. För den intresserade finns bilder på den omöblerade lägenheten här (navigera mellan bilderna med pil till vänster). Jag bodde i den här lägenheten i några veckor innan jag började ana oråd, och efter någon månad var tålamodet helt på upphällningen. Tyvärr var det svårare än jag trodde att hålla guldklimpen ren från all skit som rann förbi alldeles runt hörnet... Två månader efter inflyttning föll droppen som fick bägaren att rinna över.
Utan att detaljera allt som hände och på något sätt peka ut någon kan jag säga att idioten i lägenheten bredvid öppnade sin lägenhetsdörr, ställde kastruller på alla spisplattor och vred på värmen för fullt, bröt av vattenkranen så det sprutade vatten över halva köket, vred på ugnen och öppnade ugnsluckan, varpå han prompt gick och la sig och sov. Av någon anledning hade föregående hyresgäst lämnat en brandvarnare i ett kökskåp i idiotens lägenhet. Och framåt fyra på natten hade den fått nog och gjorde sitt bästa föratt väcka honom. Det tog inte lång tid för mig att vakna och undra vad det kan tänkas vara som tjuter precis som en brandvarnare, och om det kanske har något med röklukten i min lägenhet att göra. Jag drog på mig kläder och skyndade ut i trapphuset, vid det här laget misstänkte jag självklart redan idioten men någonstans fanns väl förhoppningen att han bara var lite lagom dum i huvet, och inte fullkomligt intelligensbefriad. Jag fick agera rökdykare när jag öppnade min dörr och såg röken bolma ut ur grannens lägenhet, fick bort kastrullerna från spisen och stängde av de plattor vars vred inte var söndervridna, gjorde ett halvengagerat försök att väcka idioten som låg och snusade som om inget hänt - i sin vid det här laget till 1,5 meter från taket rökfyllda lägenhet, innan jag ringde 112 och övertalade telefonisten att skicka någon att titta på det hela.
Måttet var rågat, mitt tålamod var slut och jag satte mig klockan fyra på natten och sökte efter andra lägenheter, i både Finspång och Norrköping. Ganska snart insåg jag dock, igen, att en lägenhet i Norrköping kräver längre förvarning än en vecka, om man nu inte vill bo i samma skit som jag för tillfället bodde i. Jag spenderade de närmaste dagarna med att tjurigt svära över vilka idioter det finns i världen och frenetiskt försöka hitta en ny hyreslägenhet till inte alltför hög hyra. Då tålamodet hade brustit började jag även nu att vända och vrida på mina tidigare tydliga regler gällande lägenheter, från att bara leta hyresrätter jag enkelt skulle kunna flytta från vid behov började jag dras mot bostadsrätter. En bättre garanti på vettiga grannar och ett lugnt område gjorde bostadsrätter mycket attraktiva. Efter en del rotande lyckades jag få tag på en som faktiskt var ledig, tyvärr var föregående hyresgäst rökare, och lägenheten beskrevs som ett renoveringsobjekt. Jag gav den en chans och begav mig iväg på en visning. Visningen ledde till information och idéer. Information ledde till jubel från snålfarfar. Idéer ledde till inbillning om kompetens. Slutresultatet blev en till bostadsrättsägare i landet. En bostadsägare som tagit på sig att renovera sin lägenhet själv. En liten pojke som kanske blivit tvungen att växa upp ännu lite mer. Bilder på renoveringsobjektet finns här.
För er som inte hängt med, eller helt enkelt inte orkat plöja igenom all förbannad text, så avslutar jag med att förklara att denna lägenhet - och renoveringen av den - är vad den här bloggen först och främst kommer handla om. I andra hand kommer mitt trevande försök till att leva i Finspång och i tredje hand allt annat skräp som jag kan tänkas få för mig att skriva om. Jag bor alltså fortfarande kvar i min lilla guldklimp, mitt i skithögen, men jag är på väg nånstans.
Med ett bestämt ämne kanske jag till och med kommer uppdatera bloggen regelbundet...
Kommentarer
Trackback
